Lärarnas yrke måste bli mer respekterat, detta skriver Carlgren och Marton.
Jag anser att det är en förutsättning för att läraren ska kunna få igång en lärande situation i klassrummet. Under min vfu såg jag tydliga skillnader på lärare som hade utbildning i grunden mot de som "bara" hade erfarenhet. Detta gör mig mycket motiverad till fortsatta studier.
Men hur ska vi ändra synen på lärarens arbete? Genom att eleverna och läraren möts i ömsesidig respekt är en bra början. Lärarna måste tro på sin kompetens, att man är professionell inom sitt yrke. Förr sa man att man var född som lärare, man hade ett kall. Idag börjar synen förändras, antalet studenter som söker lärarprogrammet ökar, man förstår att det krävs mer än bara "barnatycke" för att bli en bra och respekterad lärare. Sen tror jag också att många föräldrar bör bli mer engagerade i sina barns skolgång, ser barna ett stort intresse från mammma och pappa kan det resultera i att barnen känner exta motivation. Många föräldrar lägger idag ett mycket stort ansvar på lärarna, föräldrarna hämtar och lämnar, men jag anser att det bör vara ett sammarbete mot ett gemensamt mål, barnets lärande och utveckling.